Jag är 53 år och har på olika sätt sysslat med sjukvårdspolitik i halva mitt liv. Som 26-åring och nybliven pappa för första gången fick jag mitt första sjukvårdspolitiska uppdrag som ersättare i hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Göteborg. Det var det svåraste politiska uppdrag jag någonsin haft. Jag hade, lyckligtvis, väldigt få egna erfarenheter av vården och jag första gången kom in i en värld med komplexa strukturer, komplicerad organisation, starka professioner, snabb kunskapsutveckling, stridbara intressenter och svårt språk.

När Västra Götalandsregionen bildades i och med valet 1998 fick jag frågan om jag ville bli politisk sekreterare för Folkpartiet (som ju Liberalerna hette då). Eftersom jag hade en utbildning som ekonom och personalvetare med inriktning på organisation så var det svårt att tacka nej till möjligheten att få vara med om en av det offentliga Sveriges största organisatoriska förändringarna när fyra landsting skulle bli en region. Jag ställde dock krav vid anställningsintervjun på att jag inte skulle behöva ha ansvaret för sjukvårdsfrågorna.

Två år senare blev vårt regionråd och min chef Eva Eriksson ordförande för regionens hälso- och sjukvårdsstyrelse när regionen fick en ny majoritet med FP, C och S och då meddelade hon att nu måste jag engagera mig i sjukvården i regionen, och på den vägen är det.

Fyra år senare blev Eva landshövding i Värmland och jag fick efterträda henne som regionråd med ansvaret för sjukvårdsfrågorna i regionen. Det uppdraget hade jag i 6,5 år fram till valet 2010 då jag och mitt parti hamnade i opposition. Sedan valet 2014 är jag tillbaka som ordförande för sjukvården i en grönblå konstellation med L, M, MP, C och KD.

Sjukvårdspolitik är nog det svåraste politikområdet, men när man väl kommit över den kunskapströskel som jag mötte när jag fick mitt första sjukvårdsuppdrag så finns det inget roligare och mer spännande politiskt uppdrag dels för att det är viktiga frågor som betyder väldigt mycket för många människor. Men också för att sjukvården är en värld med komplexa strukturer, komplicerad organisation, starka professioner, snabb kunskapsutveckling och stridbara intressenter.

När jag inte ägnar min tid åt politik så är idrott mitt stora intresse. När GAIS spelar match försöker jag alltid vara på plats, och när Liverpool FC spelar bokas det in i kalendern för att inte missa och jag har som mål att besöka Liverpool för match en gång varje säsong. Resa är någon som jag också försöka hinna med så mycket som möjligt, vilket också är lättare när jag nu har två vuxna barn.